
Nördskolan
A.K.A. "School for Scoundrels"
År: 2006
Regi: Todd Phillips
Skådespelare: Jon Heder, Billy Bob Thornton, Jacinda Barrett, Michael Clarke Duncan, Sarah Silverman, Ben Stiller
"Nice guys finish last" sägs då och då. För att få vad man vill ha och komma någonvart i världen gäller det att ta för sig och inte bekymra sig om att kliva folk på tårna. Så om man är en snäll liten mes som Roger (spelad av Jon "Napoleon Dynamite" Heder) och är något förälskad i grannflickan men svimmar av panik när man försöker prata med henne är det kanske kört. Såvida man inte finner sig i en kurs ledd av skitstövlarnas skitstövel Dr. P (Billy Bob Thornton) med syfte att lära folk bli mer aggressiva och själviska. Allt i självförbättrandets syfte, givetvis. Till en början fungerar det faktiskt för Roger då han lyckas repa mod till at bjuda ut Amanda (Jacinda Barrett) på en dejt, men när läraren sätter sina ögon på samma tjej uppstår konflikt.
Det är Nördskolans handling i stora drag. Filmen är en remake på 1960 års Skola för skojare, men då jag inte har sett originalet har jag inte några jämförelser de två emellan att bidra med. Vad jag kan säga är att Nördskolan som egen film betraktad är något medioker. Storyn är inte dålig och tar mot slutet en del oväntade vändningar, men den utvecklas en aning för långsamt och hänger kvar vid varje paragrafpunkt lite för länge. Den beger sig också ut på onödiga sidospår är och där (till exempel är Ben Stillers biroll ganska bra spelad, men hans inhopp leder ingenstans), vilket saktar ned filmens tempo ytterligare.
Skådespelsmässigt hänger filmen på Jon Heder och Billy Bob Thornton. Det är dom som måste presentera bra karaktärer som man kan engagera sig för, och det lyckas inte fullt ut. Jon Heder gör en roll som bär vissa likheter med hans paradnummer i Napoleon Dynamite, men hans förvandling från mes till självsäker kille är inkonsekvent och känns inte trovärdig. Billy Bob Thornton är riktigt bra på att spela hård och elak, men han gör det inte på ett underhållande sätt. Han skjuter paintball-gevär på två meters avstånd, han skriker och hackar på eleverna, men det blir aldrig riktigt roligt.
Det problemet är tyvärr inte isolerat till hans rollkaraktär. Filmen fick mig helt enkelt inte att skratta en endaste gång. Vid något tillfälle ryckte det till lite i mungipan, men det var inte ofta. Tycker man att exempelvis Michael Clarke Duncan i kvinnokläder är komedi på hög nivå så har man nog mer att hämta i denna film.
Sista ordet: En inte helt dålig film, men avsaknaden av de riktiga skratten samt det låga tempot i handlingen drar ner betyget rejält.
Betyg: 2/5
Trailer
2 kommentarer:
Den är jätte bra denna filmen, speciellt när dom spelar tennis.
Tyckte själv att det roligaste var när han skulle passera metalldetektorn på flyplatsen.
Skicka en kommentar