Om ödet får bestämma

Om ödet får bestämma
A.K.A. "Serendipity"
År: 2001
Regissör: Peter Chelsom
Skådespelare: John Cusack, Kate Beckinsale, Molly Shannon, Jeremy Piven, Bridget Moynahan, John Corbett

Romantiska komedier beskylls ofta för att bara vara samma sak hela tiden. Man möter kvinna, tycke uppstår, något problem dyker upp, bla bla bla, man och kvinna lever lyckliga i alla sina dagar. För att en romcom ska resa sig ur mängden gäller det alltså att vara annorlunda på något sätt. Antingen kan man bryta radikalt mot genrens vedertagna normer och ändra tonen helt, som i exempelvis High Fidelity och Chasing Amy, eller så kan man satsa på någon gimmick, som tidsresandet i Lyckliga tillfälligheter eller alla separata mindre berättelser i Love Actually. Om ödet får bestämma väljer att ha den eviga diskussionen om ödet kontra slumpen som tema, men är inte liknande fenomen vanligt förekommande i dom flesta filmer i genren? Jo, visst är det så. Ingen bra utgångspunkt för denna rulle, alltså.

Jonathan (John Cusack) och Sara (Kate Beckinsale) träffas av en slump (eller?) i en klädesaffär i New York. De gillar varandra, men då de båda redan har flickvän/pojkvän går det inte längre än en minidejt med skridskoåkning och dylikt. Jonathan vill fortsätta hålla kontakten, men Sara är inte övertygad om att de är menade för varandra. Hon skriver sitt telefonnummer i en bok som hon tänker sälja, Jonathans nummer skrivs på en dollarsedel som hon betalar med i en kiosk, och hon resonerar att om de är ämnade för varandra kommer ödet att leda dom mot varandra igen med hjälp av dessa ledtrådar. De skiljs hastigt och plötsligt åt, och filmen hoppar fram sju år i tiden. Båda två ska gifta sig med sin respektive partner men kan inte sluta tänka på varandra, vilket leder till en jakt på att hitta varandra igen.

Ungefär där dras det i handbromsen vad gäller utveckling av storyn. Resten av filmen handlar om deras sökanden, vägledda av vad som ter sig vara chansartade tillfälligheter. Det är inga radikala vändningar eller problematiska händelseförvecklingar. Det är att ta en genre som inte är känd för intrikata handlingar och simplifiera hela grejen ytterligare, vilket jag knappast tror att det finns något större behov av. Storyn är alltså snäppet under rådande romcon-standard.

Rollfigurerna är inte alltför spännande heller. Både Jonathan och Sara är typiska huvudroller för genren utan större egenheter. John Cusack är förstås klart bra som alltid, men han har inte mycket att jobba med i den här filmen. Jonathans polare Dean (spelad av Jeremy Piven) visar tendenser till vilja vara lite annorlunda, men möjligheten tas inte riktigt tillvara på. Ingen skådisinsats är direkt dålig, men den enda som egentligen sticker på ett positivt sätt är Eugene Levy (ni vet, farsan från American Pie) i rollen som butiksbiträde, en liten biroll som likväl var det enda i filmen som fick mig att faktiskt skratta.

Trots allt negativt jag har sagt om filmen så är den inte dålig. Regin är okej, de slumpartade händelserna under Jonathans och Saras jakt på varandra är kul och bitvis originella, och musiken är vald omsorgsfullt och passar in fint. De är inga revolutionerande insatser, men alla små bitar hjälper till att göra filmen som helhet kvalitativt godkänd, om än knappt. Det är bara synd att folket bakom den inte har vågat mer än så.

Sista ordet: Jag är en sådan där skum människa som faktiskt gillar romcoms. Det är en genre som inte direkt har producerat många mästerverk, men stommen brukar likväl vara tillräckligt bra för att skapa hyfsat underhållande filmer. Den här filmen begår inga större misstag, och tillsammans med John Cusacks väl godkända insats hjälper det filmen till en svag trea i min mening. Den är svag om man jämför med de andra filmerna jag nämnde i öppningsstycket, men det är inget egentligt fel med den. Om man inte gillar romantiska komedier så är den dock verkligen inte något som kommer ändra ens åsikt.

Betyg: 3/5

Trailer
http://www.trailerfan.com/movie/serendipity/trailer