The Boondock Saints

The Boondock Saints
År: 1999
Regissör: Troy Duffy
Skådespelare: Sean Patrick Flanery, Norman Reedus, Willem Dafoe, David Della Rocco, Carlo Rota, Billy Connolly

Är det rätt att döda onda människor? Givetvis förhindrar det dom från att fortsätta sprida ondska i världen, men ska det ge folk tillåtelse att ta lagen i egna händer? Irländska bröderna McManus (Flanery och Reedus) får en religiös uppenbarelse och beslutar sig för att Gud vill att dom ska rensa upp bland de kriminella element som förpestar Boston. Tillsammans med vännen "Funny Man" Rocco gör dom sitt bästa för att fullfölja denna vilja, samtidigt som FBI-agenten Paul Smecker (Willem Dafoe) försöker sätta dit dom.

The Boondock Saints lägger inte alltför mycket vikt vid att presentera en nyanserad bild av det moraliska spörsmålet, bortsett från ett småtaffligt montage vid slutet. Brödernas eskapader glorifieras hejdlöst, och det är uppenbart att filmen vill få oss att tycka att de har rätten på sin sida. Det är lite synd då den hade kunnat få ett extra djup av att behandla ämnet mer objektivt.

Bortsett från det finns det inte mycket att klaga på i denna rulle. Presentationsmässigt gillar jag filmens sätt att skildra brödernas tillslag. Först får vi se hur de planerar sitt dåd, varpå filmen hoppar fram i tiden för att visa Smecker och hans kolleger undersöka brottsplatsen och pussla ihop händelseförloppet. Därefter får publiken se hur det hela faktiskt gick till. Det är en effektfull berättarteknik som ger filmen pluspoäng.

Bland skådespelarna är det helt klart Willem Dafoe som utmärker sig mest. Paul Smecker är excentrisk, teatralisk och en aning arrogant, vilket ger Dafoe tillfälle att bjude på en riktigt fräck och minnesvärd insats. Det hjälper också till att skapa en fin kontrast mot Connor och Murphy McManus mer jordnära och vardagliga personligheter. Olika sidor om lagen, olika typer av människor. Det är enkelt och glasklart, men det funkar. David Della Rocca är även han härlig som den aggressiva och livliga polaren/maffia-springpojken.

Med tanke på enkelspårigheten vad gäller de filosofiska frågorna är det skönt att filmen inte tar sig själv på gravt allvar. Mycket humor återfinns, dels i den rappa dialogen, dels i själva händelseförloppen som ofta blir lite sådär småmysigt absurda (scenen i ventilationstrumman och efterföljderna är till exempel vansinnigt skrattframkallande). Det lättar upp filmens stämning utan att kännas malplacerat, vilket kan vara en riksfylld balansgång ibland. I The Boondock Saints har både allvaret och komedin rättmätig plats vilket gör filmen betydligt mer lättillgänglig än vad som vore fallet om den hade varit helt straight.

Sista ordet: Filmens moral kan vara en aning beklämmande ibland, men det går att bortse från tack vare storyns jämna tempo och coola scener. Med ett karaktärsgalleri som bitvis påminner om Lock Stock & Two Smoking Barrels och Snatch i sin framtoning är det här en film som fungerar utmärkt som rak underhållning. Tillräckligt bra för att räcka till en svag femma från mig, faktiskt.

Betyg: 5/5

Trailer