Deja Vu

Deja Vu
År: 2006
Regi: Tony Scott
Skådespelare: Denzel Washington, Paula Patton, Val Kilmer, James Caviezel, Adam Goldberg, Elden Henson, Erika Alexander

Det är märkligt hur man ibland ska se en film med en välkänd skådespelare och plötsligt inser att man aldrig har sett någon av dennes tidigare filmer. Jag hade en sådan upplevelse med Kevin Costner när jag för ett par månader sen skulle se Mr. Brooks (mycket bra film, för övrigt), och det var likadant nu med Deja Vu och Denzel Washington. Jag har för mig att jag har sett delar av Under belägring, men långt ifrån hela. Bortsett från det har Washington lyckats hålla sig gömd från mitt filmtittaröga. Fram tills nu, alltså.

Deja Vu handlar om en polisutredning. Brottet som har begåtts är ett bombattentat mot en färja som tog livet av 534 människor, och Denzel Washington spelar agenten Doug Carlin som åtar sig att lösa fallet. Med hjälp av ett hemligt FBI-projekt kan han och teamet se vad som hände överallt i området, med haken att de endast kan se vad som hände exakt 4 dagar och 6 timmar tillbaka i tiden. Fråga inte hur; filmen kan förklara det bättre än vad jag kan, och inte ens den lyckas särskilt bra. Hur som helst använder agenterna detta för att bedriva sitt sökande, men då det ändå inte riktigt räcker till börjar Doug undra om det kanske går att påverka det förflutna på något sätt. Spoiler: det gör det.

Liksom i princip alla andra filmer som har med tidsresor och relaterade fenomen att göra går det inte att undkomma hål i handlingens logik. I Deja Vu är det snäppet värre än brukligt. Jag ska inte avslöja någonting, men det är lite för många märkliga situationer i filmens andra halva som åtminstone jag inte kan vrida hjärnan runt. Med tanke på att storyn är ämnad att vara filmens centrala punkt drar detta ner betyget något snäpp.

Därmed inte sagt att filmens handling är dålig, för det är den inte. Även om olika paralella tidslinjer och dylikt ofta ställer till med logikproblem är det samtidigt något som jag alltid finner kul och intressant i film, och det är en engagerande jakt som Doug Carlin och kompani beger sig ut på. Framförallt uppskattar jag alla unika drag som används för att få situationen att kännas angelägen. En sådan enkel sak som att fadern till en mördad kvinna get Doug extra foton på sin dotter med syfte att göra honom mer personligt involverad i fallet och inte bara se det som en del av jobbet lyfter filmen, och det finns fler liknande detaljer.

Vad lämnar då Denzel Washington för intryck på mig? Tja, det är blandat. Bitvis är han fantastisk och känns väldigt bekväm i rollen, men vid andra tillfällen reagerar karaktären märkligt onaturligt i dialog och handlingar. Han verkar helt enkelt inte alltid särskilt bekymrad om faktumet att över 500 människor har sprängts i luften av en terrorist. Övriga skådespelare gör godkända insatser, även om ingen direkt briljerar. Det skulle kanske i så fall vara Paula Patton i rollen som dottern jag nämnde i ovanstående stycke.

Sista ordet: En ganska bra kriminal-thriller som tyvärr lider av vissa problem. Filmen öppnar starkt (scenen där färjan sprängs i luften är rysligt häftig och välgjord), men tappar i tempo mot slutet och blir aldrig riktigt så där nervpirrande som man hoppas. Intressant är den dock ändå, så omdömet blir trots allt godkänd.

Betyg: 3/5

Trailer