Adaptation

Adaptation

År: 2002

Regi: Spika Jonze

Skådespelare: Nicolas Cage, Meryl Streep, Chris Cooper, Cara Seymour, Tilda Swinton

Adaptation är en metafilm, d.v.s. en film om film. Men inte vilken film som helst. Det är helt enkelt en film som handlar om sig själv, delvis verklighetsbaserad, delvis fiktiv och delvis baserad på en bok. Hänger ni med?

Charlie Kaufman (manusförfattare till I huvudet på John Malkovich, Eternal Sunshine of the Spotless Mind med flera, här spelad av Nicolas Cage) har problem. Han har tagit sig an uppgiften att överföra boken The Orchid Thief, skriven av journalisten Susan Orlean (Meryl Streep), till filmmanus. Boken handlar bitvis om orkidétjuven John Laroche (Chris Cooper) och sökandet efter en särskild typ av orkidé som sägs vara bland det vackraste i världen. Men främst handlar boken enbart om blommor. Hur gör man en film om det egentligen? Kaufman har ingen aning, och Adaptation följer dels manusförfattarens bryderier angående skrivandet, och dels Orlean och Laroche under förarbetet av boken.

Det häftiga med Adaptation är alltså det faktum att den handlar om skrivprocessen bakom sig själv. Exempelvis visar filmen tidigt en sekvens där jordens evolution och utveckling överskådas, och långt senare får vi se hur Kaufman får idéen om att öppna filmen på det sättet. Ett annat exempel är när han går på ett skrivarseminarium och för en inre monolog om hur uselt hans arbete är, bara för att avbrytas av föreläsaren som skriker om hur värdelöst det är att använda inre monologer. Filmen är full av liknande metahändelser, och man får ut mer av filmen om man är extra uppmärksam på allt som händer och sägs. Få filmer kan få en att känna sig så smart som Adaptation gör när den är som bäst.

Adaptation är dock inte ett rakt drama eller självbiografi. Den blandar även in andra genrer, kanske framförallt komedi. Det gestaltas främst av Charlie Kaufmans fiktiva tvillingbror Donald (fiktiv i verkligheten, men inte i filmen), även han spelad av Nicolas Cage. Donald bestämmer sig för att följa i broderns fotspår som manusförfattare, och samtidigt som Charlie kämpar för att skriva ett avancerat nyskapande manus plottrar Donald ihop en typiskt klichéfylld Hollywood-thriller utan problem, något som Charlie finner både dumt och irriterande. Lyckligtvis ger det åtminstone publiken mycket humoristisk dialog bröderna emellan.

Skådespeleriet ligger på toppnivå. I vilken annan film som helst skulle Meryl Streep eller Chris Cooper vara anmärkningsvärt bra, då både gör fullkomligt övertygande rolltolkningar som journalist respektive intervjuobjekt. Särskilt imponerande är då Cooper, eftersom den tandlöse och frispråkige Laroche är en så pass märklig figur. Faktum är dock att båda två överskuggas av Nicolas Cage. Cage är en sådan skådespelare som man aldrig riktigt vet vad man kan förvänta sig av. Han kan gå från lysande insatser i filmer som Face/Off och Lord of War till värdelösa jobb i till exempel Super 8 - Eight Millimeter. I Adaptation gör han dock sitt livs bästa roll, och kanske en av de bästa skådisinsatser jag någonsin sett. Charlie Kaufman (rollfiguren, alltså) är osäker på sig själv, folkskygg, introspektiv och nervös. Cage spelar denna karaktär på ett så naturligt sätt att det blir svårt att föreställa sig att han tidigare till stor del har figurerat som hård actionjälte. Det är ett helt felfritt agerande från hans sida, och det blir inte mindre imponerande av att han samtidigt spelar Charlies mer självsäkra och enkelsinnade bror Donald, även det oklanderligt. Cage, Streep och Cooper nominerades samtliga för Oscars för deras insatser i Adaptation, och att kalla det välförtjänt känns som något av en underdrift.

Filmen är dock inte felfri. I sin strävan att briljera med meta-klurigheter tar själva underhållningsvärdet stryk ibland. För det mesta klarar Adaptation av en fin balansgång, men mot slutet byter filmen ton totalt och bemästrar inte den nya tonen fullt ut. Som till allting annat finns det en förklaring till varför filmen är som den är, men att offra underhållning för att göra ett konstnärligt intryck får inte gå ostraffat på min betygsskala.

Sista ordet: Smart, finurlig, engagerande och ruggigt bra spelad. Adaptation är en väldigt unik film som kanske inte är ämnad åt alla, men som verkligen föll mig i smaken. Helt klart värd att se, om inte annat så i alla fall för Nicolas Cages rollprestation.

Betyg: 4/5

Trailer