The Game

The Game
År: 1997
Regissör: David Fincher
Skådespelare: Michael Douglas, Sean Penn, Deborah Kara Unger, James Rebhorn, Peter Donat, Armin Mueller-Stahl

Nicholas Van Orton (Michael Douglas) är en investerare och multimiljonär. Han är också något av en skitstövel mot folk i sin omgivning. Han bedriver sina affärer hänsynslöst och utan medkänsla för dom som underpresterar. När hans bror Conrad (Sean Penn) tar kontakt med honom på hans födelsedag och erbjuder honom en chans att deltaga i ett sorts verklighetsbaserat spel (ett så kallat "alternate reality game") är han först skeptisk, men bestämmer sig för att ta kontakt med företaget som håller i det. Efter det blir ingenting sig likt för Nicholas.

Så lyder förutsättningarna för The Game. Medans Nicholas hamnar i allt märkligare och farligare situationer kommer det an både på honom och på publiken att avgöra vad som är på riktigt och vad som bara är en del av spelet. Regissören David Fincher (känd bl. a. för Se7en och Fight Club) är mästerlig på sådana här kluriga filmer, och är man uppmärksam lägger man märke till många små ledtrådar i bakgrunden och dylikt. Folk som viskar till varandra, en flackande blick här och där... Allt hjälper till att förstärka helhetsintrycket, och liksom Nicholas blir man själv lite småparanoid.

Michael Douglas gör en mycket bra insats i huvudrollen. Han är en sådan skådis som får till många subtila detaljer i sitt agerande som man lägger märke till först när man ser om filmen. Hans transformering från hård och butter till nedbryten och hjälplös är en av filmens starkare sidor. Han backas upp av en lysande Sean Penn som Nicholas välmenande men något skojfriske broder och den som vanligt skickliga Deborah Kara Unger i rollen som servitris som dras med in i spelet.

Vad har då filmen för brister? Inte många, men de finns där och blir extra tydliga ju fler gånger man ser den. Filmen tar sig själv och sin handling på stort allvar, men där finns logiska luckor som är svåra att bortse från. Det går helt enkelt inte att planera saker och ting så väl som CRS (Customer Recreation Services, det fiktiva företaget som ligger bakom filmens spel) har gjort. Framförallt slutet är svårt att tro på, trots att det rent filmiskt sett är mycket välgjort. Sedan finns det vissa birollsinnehavare som inte är helt 100% heller, till exempel Rebhorn som CRSs avdelningschef och Mueller-Stahl som Anson Baer, men då är vi inne och gnäller på smådetaljer.

Sista ordet: Vad jag framförallt gillar med The Game är dess upplägg och vad den handlar om. Den här typen av verklighetsspel används inte särskilt ofta i Hollywood, och aldrig på ett så intressant sätt som här. Som sagt var är filmen inte felfri, men när den ändå är så pass underhållande som den är så har den råd med vissa mindre missar. 5:a till filmen, guldstjärna till Douglas.

Betyg: 5/5

Trailer