Cube

Cube
År: 1997
Regi: Vincenzo Natali
Skådespelare: Maurice Dean Wint, Nicky Guadagni, David Hewlett, Nicole de Boer, Wayne Robson, Andrew Miller

Sex människor vaknar upp och finner sig i märkliga kubformade rum utan att ha någon aning om var dom är och hur dom kom dit. Från varje rum går sex tunnlar ut i sex olika riktningar som binder samman rummen. Det står snart klart att vissa av rummen är riggade med livsfarliga fällor, så sökandet efter en utgång blir en riskfylld sådan, inte minst med tanke på att fångarna inte alltid kommer väl överens med varandra.

Jag älskar konceptet i Cube. Jag visste inget mer om filmen än vad som stod på baksidan av DVD-fodralet, men bara idéen räckte för att jag skulle känna mig tvungen att inhandla den för nästan ett årtionde sen. Givetvis fanns det potential för att det skulle vara värsta kalkonen, men lyckligtvis besannades inte de farhågorna. Tvärtom så är det här på många sätt en riktigt bra film.

Rollfigurerna är av varierande bakgrund. Quentin är polis, Holloway läkare, Worth arkitekt, Leaven matematikstudent, Rennes expert på att fly från fängelser, och Kazan lider av autism. Samtliga utvecklas på olika sätt under filmens gång, och ingen är vad de först tycks vara. Influerat av rädsla och paranoia blir samspelet mellan dom ett av filmens starkaste kort. Vänskap och tillit, motsättningar och misstankar. Gäller det att hålla fast vid civiliserat beteende, eller är det djungelns lag som gäller under sådana extrema förhållanden? Filmen väcker tankar om människors beteende, och det är lätt att bli kluven när man försöker komma fram till hur man själv hade handlat i liknande situationer.

Nivån på skådespeleriet är minst sagt skiftande. Nicole de Boer och Andrew Miller (Leaven och Kazan, respektive) framstår som de starkaste aktörerna och gör riktigt bra insatser. På andra sidan av spektrumet är Maurice Dean Wint (Quentin) och Nicky Guadagni (Holloway), som båda mestadels misslyckas med att förmedla de känslor som krävs. De försöker för mycket och det blir svårt att ta dom på fullt allvar, även om åtminstone Wint rycker upp sig mot slutet. I överlag är dock skådisinsatserna i filmen stabila.

Cube är imponerande filmad och regisserad. Annorlunda kameravinklar skapar tillsammans med ljudet och rummens skiftande färger en rätt så klaustrofobisk stämning. En av de mest spännande scenerna i filmen är när gänget ska ta sig igenom ett rum utrustat med ljudsensorer. Om de ger minsta ljud ifrån sig blir dom genomborrade av järnspett. Även om man som jag har sett filmen innan och vet hur det går sitter man ändå och biter på naglarna, en känsla som återkommer flera gånger i Cube.

Sista ordet: Grymt underhållande film med ett intressant koncept som tas väl vara på. Fällorna är bra utförda, interagerandet mellan rollkaraktärerna fungerar fint, och spänningen är på topp. Om man ska hitta något att klaga på är det vissa av skådespelarna, samt att dialogen bitvis känns lite styltig. Det går att bortse från för det mesta, men ibland rycker det ut en ur filmens atmosfär, vilket är tillräckligt störande för att filmen ska halka från en femma till en stark fyra. Ändå helt klart sevärd rulle.

Betyg: 4/5

Trailer