1408

1408
År: 2007
Regissör: Mikael Håfström
Skådespelare: John Cusack, Samuel L. Jackson, Mary McCormack, Jasmine Jessica Anthony, Tony Shalhoub

Mike Enslin (John Cusack), försörjer sig, sedan hans dotter gick bort i sjukdom, genom att besöka och skriva böcker om platser som anses hemsökta i hopp om att lära sig något om livet efter detta. Under sina år med detta yrke har han dock aldrig stött på några spöken eller onaturliga fenomen, så när han får nys om ett hotellrum i New York som ska ha tagit 56 människors liv har han inga särskilda förhoppningar. Han bestämmer sig ändå för att ge det en chans eftersom det kan bli ett bra avslutande kapitel i hans nästkommande bok. Det visar sig att rummet verkligen är helt normalt, och efter en natt där åker han hem, färdigställer boken och lever lycklig i alla sina dagar. The end.

Eller inte. Nej, givetvis är rummet fullspäckat med mystiska otäckheter. Först avfärdar den skeptiske Enslin allting som spratt från hotelldirektörens (den ständigt underhållande Samuel L. Jackson) sida. En klockradio som sätts på av sig själv, trasig termostat, mystiska ljud, etc.. Inget onaturligt. Men när han börjar se vålnader från rummets tidigare offer och finner sig instängd i rummet börjar hans skepticism falla sönder.

Större delen av filmen handlar helt enkelt om John Cusack i ett hotellrum. Han spelar in sina tankar och funderingar på en bandspelare, men han har ingen att bolla dialog med. Ett sådant upplägg kräver en hyfsad kaliber på skådespelaren, och lyckligtvis är det John Cusack vi pratar om. Även på en dålig dag är han bättre än 80% av Hollywoods skådisar, och även om denna roll inte når upp till samma nivå som hans figurer i High Fidelity och Being John Malkovich så är det ändå en imponerande insats. Han är underhållande cool i filmens första akt, och övertygande när rädslan tar över honom.

Hans främsta motspelare är själva omgivningen. Genom att basera största delen av händelseförloppet på en och samma plats skapas en effektiv förankring mellan tittaren och hotellrummet. Man vet hur det är uppbyggt, var möblerna står, och hur allting ser ut. Det blir familjärt, och skräck är ofta extra påtaglig när det drabbar något man känner till. Mikael Håfström (mannen bakom 2003 års mästerliga Ondskan) lyckas verkligen få rummet att framstå som en egen enhet med annorlunda kameravinklar och fint filmade scener. Paradoxalt nog är det dock de partier där Enslin försöker FLY från rummet som blir mest spännande. Han prövar vid olika tillfällen ta sig till ett intilliggande rum via fönster och byggnadens exteriör, samt att krya genom ventilationstrumman, och det är två rysligt effektiva scener.

Filmen har två olika slut: ett som visades på bio och ett Director's Cut som återfinns på DVD:n. De ska tydligen skilja sig åt rätt så rejält. Jag har endast sett det senare och fann det mycket tillfredsställande i slutändan. Det fanns vissa partier i handlingen där jag blev lite ställd och undrade för mig själv hur de kunde komma på sådana taffliga lösningar, men allting knyts ihop väl i tid till att eftertexterna börjar rulla.

Sista ordet: Definitivt en av fjolårets bättre skräckfilmer. Kuslig, välgjord och spännande, och jag hade svårt att slita mig från skärmen. Helt klart sevärd.

Betyg: 4/5

Trailer