Måndag hela veckan

"Well, what if there is no tomorrow? There wasn't one today!"

Måndag hela veckan
A.K.A. "Groundhog Day"
År: 1993
Regi: Harold Ramis
Skådespelare: Bill Murray, Andie MacDowell, Chris Elliott, Stephen Tobolowsky, Marita Geraghty
IMDB-sida

Vilken är den första film du kommer ihåg att du insåg vara din favoritfilm? Jag menar inte vilken film du gillade bäst som liten unge, utan den första film du kom fram till att verkligen gillade och ansåg dig ha en godtagbar åsikt om. En film som du fortfarande kan se på än idag och kanske inse att den inte är helt perfekt, men ändå veta att du alltid kommer älska den. Måndag hela veckan är den filmen för mig.

Bill Murray spelar Phil Connors, lokal väderleksreporter i Pittsburgh. En cynisk och självgod man på ständig egotripp. Tillsammans med hans producent Rita (Andie MacDowell) och kameraman Larry (Chris Elliott) beger han sig till Punxsutawney för att göra ett reportage om firandet av Groundhog Day, en amerikansk tradition om hur ett murmeldjur kan avgöra om det blir en lång eller kort vinter. Efter utfört jobb drar en snöstorm in över området, vilket tvingar Phil och kompani att övernatta i byn. När Phil vaknar nästa morgon inser han att det är samma dag igen. Och igen. Och igen. Han är fast i en tidsloop, och filmen kretsar kring hur han väljer att handskas med detta fenomen.

Det finns mycket jag gillar med Måndag hela veckan, men en av de största anledningarna till att filmen än idag är en av mina favoriter är Bill Murray i huvudrollen. Jag kan inte tänka mig någon annan som hade passat bättre till att spela en så sarkastisk och självfixerad rollkaraktär. Det handlar inte bara om vad han gör, utan hur han gör det. Allt hans agerande sköts med utsökt tajming och pricksäkerhet, och genom filmens gång lyckas han utveckla karaktären på ett underhållande sätt. Han må göra en mer imponerande mänsklig gestaltning i Lost in Translation, och i Ghostbusters har han kanske snäppet roligare repliker, men det är likväl i Måndag hela veckan som han levererar sin mest kompletta roll jag någonsin har sett honom göra. Det är helt enkelt Phil Connors jag direkt associerar Murray med, och kommer troligtvis alltid att göra.

Det andra av filmens starka kort är givetvis handlingen. Vid det här laget borde ni (om ni har följt bloggen ett tag) vara medvetna om hur mycket jag gillar när det manipuleras med och reses i tiden när det gäller filmer, så att jag tycker om en film där samma dag upprepas hela tiden ska inte komma som någon överraskning. Det intressanta med Måndag hela veckan och dess story är den inte förlitar sig på klurigheter och oväntade vändningar utan fokuserar på hur huvudpersonen finner sig i sin situation. Phil går igenom olika stadier av reaktioner, allt från egoism och apati till förtvivlan och självinsikt. Handlingen presenter dessa olika stadier på ett intressant och trovärdigt sätt. Flera gånger tänker man "Ja, så hade jag också gjort". Det kanske inte låter som något märkvärdigt, men en story som den här hade lätt kunnat få slagsida och tippa över till det rent absurda, vilket säkerligen hade ledit till en mindre engagerande film.

Om jag ska vara lite tråkigt objektiv så finns det vissa saker man kan klaga på med Måndag hela veckan. Filmens största brist är definitivt Andie MacDowell. Hon står för ett fruktansvärt platt och ointressant jobb som filmens kvinnliga huvudroll. Ibland känns det som att hon spenderar 95% av filmen med ansiktet fastlåst i samma dumma leende. Det blir inte bättre av att hon har Murray vid sin sida hela tiden som fullständigt överskuggar henne vad gäller talang för skådespel. Hon framstår helt enkelt som en väldigt endimensionell karaktär. Chris Elliott lyckas ingjuta mer personlighet i sin rollfigur, men blir ändå aldrig riktigt lika rolig som regissören troligtvis hade hoppats på. Stephen Tobolowsky är dock väldigt underhållande som Phils påfrestande gamle skolkamrat "Needlenose" Ned.

Ett annat möjligt problem med filmen är att man som tittare ibland tvingas fylla i lite för mycket av händelseförloppet själv. Utan att avslöja för mycket av handlingen för dom som inte har sett den så kan jag ju säga att saker och ting går lite enkelt mot slutet. Det går att resonera sig fram till vad Phil har gjort och hur mycket tid han har lagt ner för att nå slutresultatet, men på sina ställen blir det lite för tvetydigt. Filmen hade tjänat på att utforska hans mödor lite mer än vad den gör i sista akten. Det är absolut ingen dålig avslutning, men den hade kunnat planerats och utforskats mer.

Sista ordet: Det kvittar hur mycket andra små detaljer jag hade kunnat komma på att klaga på; betyget hade ändå blivit en femma. Dels har jag på tok för mycket minnen av filmen från yngre dagar, dels väger pluspoängen, med Murray och storyn i spetsen, i vilket fall som helst betydligt tyngre. Måndag hela veckan är som sagt var en av mina favoritfilmer och rekommenderas starkt.

Betyg: 5/5

Trailer