Angående betygsskalan

Jag såg på Transporter 2 idag, men att recensera den känns inte alltför intressant då det mesta jag skrev om ettan även gäller för dess uppföljare. I brist på annat att tala om tänkte jag därför delge en del av mina tankar om den betygsskala jag använder.

Först och främst en påminnelse om vad betygen innebär. Till höger på sidan under rubriken "Ord om Bloggen" finns allt sammanfattat. Det viktigaste är att siffran jag sätter som betyg återspeglar hur mycket jag gillar filmen, och inte nödvändigtvis hur "bra" den är. Ett annat sätt att se på saken är att ta betyget som ett svar på frågan "Hur gärna skulle jag vilja se fler filmer som denna?".

För att en skala ska kännas logiskt utformad bör varje steg vara lika stort. Det ska i teorin vara lika svårt att avgöra om en film är en tvåa eller en trea som att avgöra om en film är en fyra eller en femma. Om jag skulle se alla filmer i hela världen och betygssätta dom skulle det med ett perfekt utformat system finnas 20% på varje steg i skalan.

"Men hallå", undrar kanske vissa av er. "Du har typ bara recenserat två eller tre filmer här som fått mindre än en trea i betyg". Sant, men det finns en bra förklaring. Jag är nämligen relativt medveten om vad jag har för smak vad gäller film. Jag skulle till exempel aldrig få för mig att hyra en gammal western-rulle med Clint Eastwood, eftersom jag vet om att jag inte gillar den typen av film. Till skillnad från professionella filmkritiker har jag inte som uppgift att se varenda film som dyker upp på bio eller DVD. Istället ser och recenserar jag helt enkelt de filmer jag är intresserad av. När jag inte har några nya hyrfilmer på lut tar jag och ser någonting från min DVD-hylla, och där har jag mest filmer som jag har köpt för att jag har vetat om att jag älskar dom. Det är betydligt roligare att skriva om film man avgudar än halvljumma tvåor, vilket är skälet till att jag har delat ut en hyfsat stor andel fempoängare hitintills.

Fempoängare, ja. Enligt somliga recensenter (och då pratar jag inte bara om film) ska toppbetyg delas ut väldigt sällan. Detta strider givetvis mot min 20%-teori. Det ska inte vara något särskilt med det högsta steget annat än att det råkar vara det högsta. En femma behöver inte vara perfekt, och alla femmor behöver inte vara lika bra. Om man kan ge filmer "en svag trea" så kan man ge dom "en svag femma" också.

Hur nära är jag 20%-teorin själv, då? Inte särskilt nära alls, faktiskt. På filmtipset.se (för övrigt en mycket användbar sida för att få hjälp att välja film) har jag satt betyg på 542 filmer. Betygen fördelar sig enligt följande.

5: 55 filmer, ca 10,1%
4: 161 filmer, ca 29,7%
3: 207 filmer, ca 38,2%
2: 92 filmer, ca 17%
1: 27 filmer, ca 5%

Det är dock inget anmärkningsvärt. 542 är en väldigt liten bråkdel av alla filmer som finns i världen, och det låga procentantalen för betygssteg 1 och till viss del 2 har jag redan motiverat. Om något så är det största felet att steg 3 och 4 är så pass mycket större än steg 5. Jag borde med andra ord dela ut fler fullpoängare än vad jag redan gör.

Avslutningsvis skulle jag, till synes för att helt onödiggöra allt jag skrivit här hitintills, vilja uppmana er att inte lägga för stor vikt på betygssiffrorna. De är trots allt bara siffror. Om ni vill veta vad jag verkligen tycker om en film får ni (förhoppningsvis) ut betydligt mer av att läsa själva recensionstexten.