Collateral

Collateral
År: 2004
Regi: Michael Mann
Skådespelare: Jamie Foxx, Tom Cruise, Jada Pinkett Smith, Mark Ruffalo, Peter Berg

Usch, vad irriterande. Här sitter jag och funderar över en bra inledning på den här recensionen, och får en idé. Kanska jag skulle diskutera hur märkligt det är att Jamie Foxx nominerades för bästa manliga biroll på Oscarsgalan för sin insats i Collateral, när han åtminstone i mina ögon tycktes ha huvudrollen? En snabb titt på resultaten från 2005 års prisutdelning upplyser mig dock om att han också faktiskt var nominerad för bästa manliga huvudroll (ett pris han dessutom vann), men då för filmen Ray, och där är det inte mycket snack om huruvida han har huvudrollen eller ej. Så där rann den idéen ut i sanden. Nåja, efter denna Adaptation-inspirerade öppning är det måhända helt enkelt bäst att dyka rätt in i handlingen istället.

Jamie Foxx spelar Max, en taxichauffär i Los Angeles med ambitioner om att starta ett eget företag i framtiden. En natt får han dock en speciell passagerare i Vincent (Tom Cruise), en man som verkar angelägen om att hyra hans tjänster hela natten igenom. Det visar sig snart att Vincent är en yrkesmördare, och Max inser förskräckt att han inte har mycket val än att göra som han säger.

Mycket av filmen bygger på samspelet mellan Max och Vincent, den oskyldiga chauffören som dras in i händelseförloppet mot sin vilja och den pragmatiska och smått filosofiska mördaren som visar drag av ett gott hjärta bakom sin yrkesfasad. Tom Cruise gör en stark insats, men det är ingen slump att det var Jamie Foxx som uppmärksammades av Oscarsutdelarna. I rollen som Max lyckas han utmärkt med att leverera en väldigt sympatisk rollfigur som man gillar och bryr sig om från första stund. När han hamnar i trubbel känner man medlidande, samtidigt som man riktigt kan förnimma hur han försöker komma fram till bästa tänkbara lösning på de problematiska situationer han ställs inför. Det är också en karaktär som tvingas utvecklas under filmens gång då Vincent börjar skälla på honom om hur han förslösar sitt liv och aldrig tar tag i saker och ting, något som verkligen lyfter filmen. Det är slagfullt och tydligt utan att kännas banalt, vilket verkligen uppskattas.

Birollsinnehavarna finns det inte mycket att säga om. Jada Pinkett Smith fungerar finfint som Max första kund för kvällen då hon i princip får agera bollplank åt Foxx då han först ska introducera sin karaktär för tittarna, men hon ges inte riktigt tillräckligt utrymme att göra något större av rollen. Mark Ruffalo och Peter Berg är stabila som snutarna som försöker sätta stopp för morden som begås, men även där är det ett fall av begränsade möjligheter. Filmen tillhör helt enkelt Foxx och Cruise, så andra karaktärer får bli lite lidande.

Handlingen är välskriven med ett flertal finurliga framåtsyftningar. Det är inte nödvändigtvis alltid sådant man lägger märke till under filmens gång, men när jag spanade in trailern nedan efter att ha sett filmen fick jag ett par aha-upplevelser. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst, vilket leder till ett annat av filmens starka kort. Filmen är helt enkelt väldigt spännande, framförallt mot slutet. Upplösningen är en riktigt nagelbitare, utsökt regisserad och tillfredsställande. Man är så van vid att de goda ska segra i slutet på sådana här Hollywood-produktioner, så när en film ändå lyckas få en att undra hur det ska gå bör det berömmas. Så är definitivt fallet med Collateral.

Sista ordet: Riktigt bra thriller. Vissa filosofiska diskussioner i taxin känns kanske lite övertydliga, och tempot är lite lågt i mittpartiet, men bortsett från det är det här en grymt spännande och välgjord film. Extra plus för Jamie Foxx utmärkta skådespel.

Betyg: 4/5

Trailer