
Final Destination
År: 2000
Regi: James Wong
Skådespelare: Devon Sawa, Ali Larter, Kerr Smith, Seann William Scott, Chad Donella, Kristen Cloke
IMDB-sida
Devon Sawa spelar Alex, en yngling som ska iväg på klassresa till Frankrike. Innan flygplanet ska lyfta får han en vision av framtiden där planet exploderar i luften. Han får panik, och börjar skrika och ha sig, och i villervallan tvingas han och ett par av hans klasskamrater av planet. Folk är förståeligt nog rätt så irriterade på honom, men genom fönstret på terminalen får de se hur Alex syn blir verklighet: planet exploderar, och alla passagerare omkommer. Istället för att vara tacksamma mot honom för att ha räddat livet på ett antal klasskompisar och en lärare möts han av misstänksamhet och rädsla, både från anhöriga och från FBI som tror att han låg bakom olyckan. Situationen förbättras inte direkt när även de andra överlevande börjar dö under mystiska omständigheter. Alex och kompani kommer snart fram till att det är Döden själv som har kommit för att rätta till allting efter att ynglingarna ändrade på ödets gång, och nu måste dom komma på ett sätt att återigen undkomma Döden.
Final Destination har ett intressant koncept, men faller hårt på handlingens korkade utförande. Framförallt är det löjeväckande hur huvudpersonerna upptäcker ett mönster i vad som händer efter endast ett dödsfall efter olyckan. Det är en enstaka incident, för böveln. Hur kan man komma fram till ett mönster baserat på det? Ännu värre blir det när de träffar en man på begravningsbyrån som verkar ha full vetskap om vad det är som inträffar. Hur vet han det? Och när vi ändå är i farten: varför tror Alex på honom direkt, utan omsvep? Filmen är full av liknande dumheter, vilket minst sagt drar ner betyget.
Skådespeleriet är inte heller något att hänga i julgranen. Ali Larter (kanske mest känd från TV-serien Heroes) gör ett hyfsat jobb i rollen som Alex klasskompis Clear, men resten är antingen intetsägande eller usla. Devon Sawa hör till den förstnämnde kategorin, medan Kristen Cloke gör filmens sämsta insats i rollen som den överlevande läraren. Hon försöker framstå som paranoid och skräckslagen, men det blir bara patetiskt. Även Seann William Scott gör en dålig insats och lyckas nästan bli lika jobbig som han var i American Pie-filmerna.
Filmen är dock inte helt kass. Konceptet är som sagt var bra. Döden är ingen mystisk varelse som vandrar runt och hugger ihjäl folk, utan framställs istället som en ande som ändrar detaljer i omgivningen för att folk ska dö. Ett blixtnedslag här, ett fallande träd där, bildörrar som mystiskt går i baklås och dylikt. Filmens skapare lyckas knåpa ihop en del riktigt snillrika dödscener, vilket helt klart är filmens stora behållning.
Sista ordet: En del roliga dödsfall och en kul grundidé räcker inte till för att göra en film bra, särskilt inte när handlingen och skådespeleriet är så här dåligt. Filmen blev tillräckligt populär för att motivera två uppföljare (och en tredje är på väg), så det finns tydligen folk som gillar sådant här. Det är dock inget som imponerar alltför mycket på mig.
Betyg: 2/5
Trailer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar