Kärlek på menyn

Kärlek på menyn
A.K.A. "No Reservations"
År: 2007
Regi: Scott Hicks
Skådespelare: Catherine Zeta-Jones, Aaron Eckhart, Abigail Breslin, Patricia Clarkson, Jenny Wade, Bob Balaban
IMDB-sida

Som ni kanske har märkt skriver jag inte hela recensioner på alla filmer jag ser. Vissa är så pass ointressanta att jag inte finner det motiverat att plita ner något utförligt. Andra finns det helt enkelt inte särskilt mycket att säga om. Vad anledningen än må vara förpassas dessa filmer till avdelningen för mini-recensioner. Kärlek på menyn kan jag utan omsvep säga att jag inte hade skrivit en full recension på om det inte hade varit för att jag lovade. Troligtvis hade jag inte ens övervägt att se den. Tack för den du, Råttan...

Kärlek på menyn handlar om en en köksmästare vid namn Kate (Catherine Zeta-Jones). Hon jobbar på en fin restaurang och är något av en perfektionist och arbetsnarkoman. Hennes tillvaro förändras dock rejält när hennes syster omkommer i en traffikolycka. Traumatiskt nog i sig, kan tyckas, men när Kate dessutom får ta hand om syrrans tioåriga dotter Zoe (Abigail Breslin) är det som upplagt för svårigheter. Till råga på allt börjar en ny kock arbeta på restaurangen, den levnadsglade och operaälskande Nick (Aaron Eckhart), vilket orsakar en personlighetskrock i köket.

Vid första anblick skulle man tro att det här är som vilken annan kärleksfilm som helst. Man skulle inte ha helt fel. Om det är något som skiljer den en aning från mängden så är det hela grejen med systerdottern Zoe. Förvånansvärt mycket tid och vikt läggs ned på att förmedla svårigheterna Kate ställs inför när hon tvingas ta hand om ett barn, en uppgift som hon är illa utrustad och förberedd för. Det är en utdragen och osäker process som faktiskt lyckas engagera tittaren. Jag skulle helt klart kalla det för filmens starkare parti.

Filmens romans är dock inte mycket att hurra över. Det är samma händelseförlopp som har figurerat i otaliga andra kärleksfilmer och bjuder inte på några som helst överraskningar. Såvida man inte tycker att en fixering vid matlagning räknas som ett nytt djärvt grepp i berättarteknik finns det inte mycket intressant att hämta här.

Catherine Zeta-Jones är en skådespelerska som jag varken tycker bu eller bä om. Hon är inte aktivt dålig som en Keanu Reeves eller en Orlando Bloom, men hon har heller aldrig imponerat på mig direkt. Kärlek på menyn är inget undantag, då hon här gör en hyfsad insats men inte mer. Aaron Eckhart (Harvey Dent!) gillar jag, men det här är långt ifrån en lika stark roll som de han hade i The Dark Knight och Thank You For Smoking. Han lyckas dock förmedla betydligt mer personlighet än Zeta-Jones, om inte annat. Slutligen har vi unga Abigail Breslin i rollen som Zoe. Hon är endast tolv år men kan redan stoltsera med en Oscarsnominering för sin roll i den grymt härliga Little Miss Sunshine. Med tanke på hennes ålder får man nog säga att hon gör den mest imponerande insatsen i Kärlek på menyn. Hon blandar dystert svårmod med glimtar av framstidsutsikt på enn övertygande sätt, och visar att hon är en skådis som det kan vara värt att hålla ögonen på i framtiden.

Sista ordet: Helt värdelös är den inte, men i det stora hela är Kärlen på menyn väldigt ljummen. Förutsägbar handling, halvhyfsade skådespelarinsatser och en påtaglig brist på minnesvärda scener. Vill man se en kärleksfilm finns det betydligt bättre alternativ.

Betyg: 2/5

Trailer