Zodiac

Zodiac
År: 2007
Regi: David Fincher
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Mark Ruffalo, Robert Downey Jr., Anthony Edwards, Brian Cox, Chloë Sevigny

Zodiac är en en film som jag både såg fram emot och var tveksam till att se. Regissören David Fincher har minst sagt vunnit mitt förtroende med filmer som Se7en, Fight Club och The Game, så jag hoppades på liknande briljans här. Å andra sidan lät själva upplägget verkligen inte som någonting för mig. En 150 minuter lång film om en mordutredning på 60- och 70-talet? Gäsp. Så blir det tummen upp eller tummen ner?

Filmen är baserad på verkliga händelser om en seriemördare som härjade i Kalifornien för ett antal årtionden sedan. Mannen i fråga dödar till synes slumpvist utvalda människor och tar sedan kontakt med tidningsredaktioner och TV-kanaler för att få publicitet. En serietecknare vid namn Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal) på en av dessa tidningar fascineras av fallet och bedriver sina egna efterforskningar. Under tiden jobbar San Franciscos poliskår, med David Toschi (Mark Ruffalo) i spetsen, hårt för att få ett stopp på de otrevliga morden.

Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag blev riktigt intresserad av filmens mordutredning, en väl avvägd mix av Hollywood-dramaturgi och jordnära verklighet. Själva mysteriet, med dess kodade meddelanden och allt, är kul i sig själv, men det som driver filmen är dess fokus på huvudpersonernas fixering vid att få fast boven. Filmen utspelar sig över en tidsperiod på många år och vi får därmed följa hur Toschi och framförallt Graysmith blir mer och mer besatta av att lösa gåtan, till den grad att den senares fru funderar på att lämna honom. Moment som dessa hade kunnat falla platt till marken om det inte hade varit för de mycket kompetenta skådespelarna.

Jake Gyllenhaal är en skådis som jag ständigt imponeras av. Oavsett om han spelar grubblande tonåring som ser syner i Donnie Darko eller homo/bisexuell cowboy i Brokeback Mountain lyckas han alltid ge sina karaktärer det där lilla extra som är ett tecken på en skicklig aktör. Så även i Zodiac där han subtilt blandar karatärens intelligens med ett mått av försynt nervositet. Filmens andra huvudroll tas om hand av Mark Ruffalo som här spelar en betydligt mer intressant polis än vad han gjorde i Collateral. Han är tuff, pragmatisk och smart, och i filmens mittparti när strålkastaren riktas mot honom får han verkligen chans att ge karaktären en extra dimension. Beröm ska också ges till Robert Downey Jr. i rollen som den något alkoholiserade reportern Paul Avery, en helt klart minnesvärd rollfigur.

Ett av filmens starkaste kort i övrigt är hur effektivt den sätter publikens hjärnor i fundering om mördarens identitet. Vid olika punkter i filmen misstänkte jag åtminstone sex eller sju olika personer, och då var det ändå inget som uttryckligen hintade om dom. Liksom filmens huvudkaraktärer blir man själv lite besviken varje gång en misstanke slås i spillror, men genast börjar man återigen klura vidare på mysteriet.

Sista ordet: Jag är i regel skeptisk mot långa filmer. I min erfarenhet är det inte många rullar som klarar av att hålla intresset uppe särskilt långt efter två timmar. Zodiac är dock ett lysande undantag från detta. Visst finns det vissa partier där filmen tvingas sakta ned en aning, och handlingen hade måhända kunnat tjäna på göra en lite mer känslomässigt engagerad istället för enbart intellektuellt . Trots det så är det ett underhållande mysterium, och kombinerat med bra skådespel blir det här en stark fyra.

Betyg: 4/5

Trailer