O Brother, Where Art Thou?

O Brother, Where Art Thou?
År: 2000
Regi: Joel Coen, Ethan Coen
Skådespelare: George Clooney, John Torturro, Tim Blake Nelson, John Goodman, Holly Hunter, Chris Thomas King, Charles Durning
IMDB-sida

Bröderna Coen gör ofta lite säregna filmer. Ibland blir det fantastiskt underhållande, som kultklassikern The Big Lebowski. Ibland blir det lite segt och torftigt, som Blood Simple och till mindre grad No Country For Old Men. Dock är det alltid mycket välgjorda filmer som ständigt får ros av kritikerna.

O Brother, Where Art Thou är löst baserad på Homeros Odysséen, ett av världens äldsta litterära verk. Den är dock här placerad i en något modernare miljö än antikens Grekland med omnejd, nämligen 1930-talets Mississippi. Tre fångar vid namn Everett, Pete och Delmar (George Clooney, John Torturro och Tim Blake Nelson) flyr från ett fängelse och beger sig iväg för att hämta en dryg miljon dollar som Everett grävt ner efter ett tidigare rån. Samtidigt som de jagas av polisen stöter de på diverse färgstarka karaktärer och hamnar i en mängd märkliga situationer.

När de inte är för upptagna med stenhårt allvar har bröderna Coen en härlig typ av humor i sina filmer, och O Brother är inget undantag. Dels så prickar de in ett par riktiga asgarv, men framförallt är det den sköna dialogen och mysiga stämningen som gör att man sitter med ett leende på läpparna större delen av filmen. Mycket credit ska gå till George Clooney i huvudrollen som trions ledare, en karaktär som ständigt resonerar logiskt och har svar på allt. Ett av filmens running gags om Everetts maniska hårvård förmedlas lysande av Clooneys reflexmässiga "My hair!" när rollfiguren vaknar, och man kan inte undgå att flina till varje gång en dosa pomad dyker upp i rutan.

Det här är dock ingen enmansshow. Flera av de andra aktörerna gör också starka insatser, inte minst John Torturro och Tim Blake Nelson som Everetts något korkade följeslagare. Båda är väldigt underhållande och fungerar ypperligt som bollplank för Clooneys smarta planer. Även bland birollerna finner vi imponerande skådespelare. Coen-veteranen John Goodman i rollen som Big Dan Teague, filmens motsvarighet till Odysséens cyklop, är sitt vanliga kompetenta jag. Charles Durning bjuder även han på en rejäl portion karisma som guvernören Pappy O'Daniel.

Skön humor och bra skådespel, alltså. Har filmen något mer att bjuda på? Jodå, till exmpel de tokfina miljöerna och den suveräna stämningen som verkligen lyckas förmedla en känsla av den amerikanska södern. Landskapen och omgivningarna är bitvis slående vackra och förstärks av den härliga musiken. Ännu fler pluspoäng, helt enkelt.

Om filmen har någon brist så är det handlingen, även om den är lång ifrån att vara dålig. Det blir lite för mycket sidospår här och där, och känslan av brådska för att hinna till skatten i tid infinner sig aldrig riktigt. Det hjälper inte heller att filmen saknar ett riktigt starkt avslut. Förvisso är detta inget ovanligt vad gäller bröderna Coen, och det är mycket möjligt att det är avsiktligt gjort i konstnärlit intresse. Likväl är det inget drag som jag är särskilt förtjust i.

Sista ordet: En riktigt skön film att koppla av till, mycket tack vare den trevliga humorn och atmosfären. O Brother är måhända inget mästerverk som The Big Lebowski, men den är inte långt därifrån. Stark fyra.

Betyg: 4/5

Trailer