National Treasure

National Treasure
År: 2004
Regi: Jon Turteltaub
Skådespelare: Nicolas Cage, Diane Kruger, Justin Bartha, Sean Bean, Jon Voight, Harvey Keitel

George Washington, Benjamin Franklin, Thomas Jefferson och andra av Amerikas "founding fathers" var visst ett gäng roliga snubbar. Inte nog med att de muckade gräl med britterna och startade ett land som skulle visa sig bli ett av världens mest betydelsefulla; de var tydligen också fan av skattjakter. När de fick händerna på en imponerande och uråldrig skatt gömde dom nämligen den och satte ihop en hel rad av intrikata ledtrådar och kartor som skulle leda till den.

Märkligt nog har skatten lyckats falla i glömska, och den enda som nu har vetskap om den senast upptäckta ledtråden är Benjamin Franklin Gates (undrar hur mobbad han blev under sin skolgång med det namnet), spelad av Nicolas Cage. Tillsammans med sin medhjälpare Riley (Justin Bartha) följer de spåret efter nästa ledtråd i jakten på skatten. Mot sig har dom den skrupelfria Ian Howe (Sean Bean), en man som i filmens inledningsskede förråder Ben i syfte att själv få tag på alla rikedomar som väntar.

National Treasure är som ett hopkok av allsköns ävetyrsfilm, och är därmed full av klichéer. Den obeveklige protagonisten, hans dumroliga medhjälpare, den obligatoriska tjejen-som-först-ogillar-hjälten-men-sen-blir-kär-i-han, skurkar som siktar som om de vore blinda, förutsägbar dialog, och så vidare. Nyskapande är inget som har prioriterats vid skapandet av denna film. Handlingen må vara rätt så krystad (en karta ritad i osynligt bläck på baksidan av oavhängighetsförklaringen som ingen har upptäckt på 200 år?), men den gör vad den ska för att driva filmen framåt. Den hade kunnat tjäna på att ha lite fler smarta klurigheter i själva skattjaktsdelen, men då hade den måhända blivit än mer otrovärdig. Om inte annat så håller storyn åtminstone ett högt tempo, vilket är mer än vad man kan säga om vissa filmer i genren (till exempel en serie piratfilmer med Johnny Depp i huvudrollen...).

Nicolas Cage fungerar i rollen som Ben, men det är knappt. Han lyckas inte riktigt få karaktären att bli någonting särskilt, men det är ändå ingen tråkig prestation. Detsamma kan sägas om de övriga av filmens mer framträdande skådespelare. Diane Kruger i den kvinnliga huvudrollen som Abigail Chase är lagom bitchig och lagom flirtig men sällan engagerande, Justin Bartha gör ett hyfsat jobb som comic relief men får aldrig några riktigt bra repliker att leverera, och Sean Bean må ha betydligt bättre roller i bagaget än den han presterar här, men är ju trots allt Sean Bean. Den som imponerar mest är Jon Voight i rollen som Bens far, en smått motsträvig och klentrogen gubbe som egentligen är det mest intressanta med hela filmen.

Sista ordet: En förutsägbar film på många sätt, men är den egentligen bra? Tja... Den får en aldrig att riktigt lyfta på ögonbrynen, men å andra sidan var den aldrig aktivt tråkig heller. Med hög fart och Jon Voight i toppform kommer man långt, och då kan man till viss del bortse från småtramsiga detaljer i handlingen och ett ljummet slut. Svag trea.

Betyg: 3/5

Trailer