The Blair Witch Project

"If we get hurt or if we die up here it is your fucking fault! It is your... fucking... fault! Do you understand!?"

The Blair Witch Project
År: 1999
Regi: Daniel Myrick, Eduardo Sánchez
Skådespelare: Heather Donahue, Joshua Leonard, Michael C. Williams
IMDB-sida

Första gången jag hörde talas om The Blair Witch Project var när en polare på högstadiet berättade om en ny skräckfilm han hade hört talas om. Den skulle vara gjord på 10 000 kronor och vara så brutal och äcklig att publiken började spy. Det lät helt skruvat i mina öron, och det visade sig vara en sanning med modifikation. Budgeten låg egentligen på 22 000 dollar, och anledningen till att folk spydde var den skakiga kameran. Hur som helst släpptes filmen så småningom och skrämde skiten ur kompiskretsen. Själv såg jag den inte förrän först något år senare. Själv. Ensam hemma. Ute på landsbygden. Runt midnatt. Inte konstigt att man blev rejält uppskakad.

Blair Witch Project utger sig inte för att vara en vanlig skräckfilm. Istället presenteras den som riktigt upphittat filmmaterial från ett gäng ungdomar som försvann spårlöst för ett antal år sedan. Trion består av Heather, Josh och Mike, tre filmstudenter som beger sig iväg för att spela in en dokumentär om myten kring en häxa i skogen vid småorten Burkittsville i Maryland. Skogsvandringen tar dock flera orosväckande vändningar. De går vilse, de börjar gräla, och på nätterna hörs det kusliga ljud utanför tältet.

Givetvis är det hela inte på riktigt, men filmen lyckas likväl skapa en väldigt realistisk och trovärdig ton. Innan de tre beger sig ut i skogen intervjuar dom lokalbefolkningen om deras syn på historien om häxan. Vissa tror att det ligger lite sanning bakom, medan andra avfärdar det hela som den myt det är. Genom detta får vi som tittare lite gnuttor information här och där, och allt visar sig inte vara betydelsefullt. Vad det däremot gör är att bygga upp stämningen på ett enkelt, lågmält och effektivt sätt. Det egentliga dokumentär-materialet är dock bara en liten del av det vi får se i filmen. Det mesta är inspelat på en liten handkamera av Heather och visar gängets förberedelser inför utflykten och deras diskussioner och strapatser under vandringens gång.

Något som är väldigt slående med filmen är skådespeleriet. Det är egetligen väldigt ovanligt med rollfigurer som framstår som väldigt realistiska i film. Ofta är det ju inte ens meningen i dagens Hollywood-film, och jag skulle gissa på att spela naturlig är väldigt svårt som skådespelare. Det får givetvis inte bli för överdrivet, men samtidigt får det inte heller bli för torrt och tråkigt, för så är sällan ungdomar, framförallt inte i en situation som i den här filmen. Heather Donahue står för den starkaste insatsen, men samspelet mellan henne, Joshua Leonard och Michael C. Williams känns fullständigt gediget. Man kan verkligen tänka sig att karaktärerna är riktiga människor tack vare hur de rör sig, talar och interagerar med varandra. Detta gäller framförallt i början av filmen när inget egentligen har hänt ännu. När de börjar bli rädda och oroliga blir skådespeleriet en aning mer extravagant, men vid det laget jag redan accepterat rollfigurerna som "riktiga" och blir därmed ängslig med dom. Kanske skulle man själv reagera likadant i deras situation.

Filmens låga budget manifesterar sig inte bara i den simpla och billiga filmningen utan också i det faktum att här inte finns några påkostade specialeffekter, dräkter och monstermasker att tala om. "Less is more" sägs det, och det är ett motto som filmen väl tar vara på. Det är aldrig monstren i en skräckfilm som är skrämmande utan väntan på dom. Nätternas mörker och de knappt urskiljbara oljuden är mer effektiva skräckelement än vad en otäck häxa någonsin kan vara på film. Det är i denna realistiska förställning av skräck som Blair Witch Projects storhet ligger. Ingen har väl på riktigt stått öga mot öga med ett övernaturligt skräckinjagande monster, men att höra otäcka ljud i mörkret är något som alla kan identifiera med.

Sista ordet: Blair Witch Project hade inte riktigt samma intryck på mig när jag nu såg om den gentemot mitt första möte med den. Missförstå mig nu inte: den är fortfarande kuslig och skrämmande, men inte på riktigt lika hög nivå. Filmen är dock ett synnerligen välgjort arbete som sätter realismen på pricken och lyckas göra fantastiska saker med billiga medel. Att dess nyskapande stil och framtoning har inspirerat senare filmer som Cloverfield och liknande gör denn värde ännu högre. Blair Witch Project är helt enkelt en mycket sevärd film.

Betyg: 4/5

Trailer