Experimentet

"It was you who started it."

Experimentet
A.K.A. "Das Experiment", "The Experiment"
År: 2001
Regi: Oliver Hirschbiegel
Skådespelare: Moritz Bleibtreu, Justus von Dohnanyi, Maren Eggert, Christian Berkel, Oliver Stokowski, Antoine Monot Jr., Andrea Sawatzki, Edgar Selge
IMDB-sida

Såvida jag inte misstar mig så är Experimentet den första tyska film jag någonsin har sett. Jag skulle kunna säga att jag inte hade haft något emot att se mer filmer från Tyskland baserat på min erfarenhet från den här, men det vore lite meningslöst. Det är inget radikalt annorlunda med Experimentet jämfört med "vanliga" amerikanska filmer bortsett från att de pratar tyska. Därmed inte sagt att det här är en dålig eller slentrianmässig film. Tvärtom är den riktigt sevärd.

Handlingen är som följer. 20 vanliga män från olika bakgrund anmäler sig frivilliga och antages till ett psykologiskt experiment i simulerad fängelsemiljö. Tolv av dom ska spela rollerna som fångar, och de övriga åtta blir fångvaktare. Vakternas jobb är att se till att regler följs och att auktoritet råder. Våld får ej användas, belöningen är 4000 mark, och experimentet ska pågå i 14 dagar.

Huvudpersonen heter Tarek Fahd (Moritz Bleibtreu), en taxichaffis och tillika frilansjournalist. Han bestämmer sig för att deltaga i experimentet i syfte att skaffa sig en bra story på kuppen, och beger sig in med ett par spionglasögon med inbyggd videokamera för att kunna dokumentera det hela för egen räkning. Han hamnar bland fångarna och utmärkerker sig tidigt som något av en rebell. Om detta enbart är för att få en bättre story till sin artikel eller om det bara är sådan han är är det upp till tittaren att avgöra. Oavsett vilket går det fort utför för experimentet. I början är det mest en kul grej för samtliga inblandade, men vissa vill ta det på mer allvar än andra vilket leder till om inte oväntade så i alla fall omtumlande händelser. Att avslöja vilka grepp vakterna tar till för att upprätthålla ordning och reda vore att förstöra en del av filmens skräckblandade tjusning, men det är inte direkt snälla metoder som nyttjas.

Händelseförloppet i stort är förutsägbart, även om detaljerna är mer osäkra. Det hade inte blivit mycket till film om inte saker och ting hade spårat ur, och det gör de med råge. Experimentets syfte är att bevisa hur till synes olika vanliga människor förändras under extrema förhållanden, även om de inte har visat prov på dylika undergivna eller sadistiska tendenser tidigare i livet, och vi som tittare får studera det hela lika mycket som filmens forskare. Just denna sistnämnda grupp bidrar även med en intressant aspekt av filmen. De diskuterar sinsemellan om de borde avbryta experimentet vid olika tillfällen, och därmed visas även där en bild av människans natur och beteende.

Skådespelarna gör ett i regel bra jobb. Moritz Bleibtreus rollfigurs motivation må vara medvetet tvetydig, men hans känslor går att läsa som en öppen bok tack vare fint agerande. Det finns dock ett par andra som också imponerar. En är Christian Berkel i rollen som den skumme fånge #28, en man som iaktar allt runt omkring med kall blick och för sig ständigt metodiskt. En annan är Justus von Dohnanyi som spelar filmens huvudsaklige antagonist Berus med en synnerlig brist på sympati. Den mest inressanta rollen är kanske ändå Dr. Grimm, spelad av Andrea Sawatzki. Hon är en av forskarna som tidigt oroar sig för fångarnas välstånd och som stångas mot de andra mer analytiska vetenskapsmännen. Utvecklingarna kring hennes rollfigur blir några av filmens starkare scener.

Filmen i sig är obehaglig i sin handling, budskap och filmning. Det som gjorde mest intryck på mig är dock något som jag upptäckte först efteråt. Filmen utger sig för att vara helt fiktiv, men det är inte hela sanningen. Den är egentligen löst baserad på en bok vid namn Black Box, som i sin tur är baserad på Stanford Prison Experiment, ett psykologist experiment som ägde rum på 70-talet i USA under liknande förutsättningar. När jag såg filmen fanns det vissa saker som jag tyckte kändes väldigt orealistiska, men mycket av det gick till på samma sätt i verkligheten, vilket verkligen fick mig att höja på ögonbrynen. Vill man läsa mer om Stanford Prison Experiment kan man göra det på dess officiella hemsida, men var beredd på en del "spoilers" om ni hade tänkt se filmen också.

Sista ordet: En del inslag känns lite onödiga, som det till mångt och mycket överflödiga romantiska sidospåret med Maren Eggert. Handlingen är alltså också som sagt var relativt lätt att förutse i stora drag. Bortsett från det är det här en väldigt fascinerande film där man inte så mycket identifierar sig med karaktärerna som man försöker förstå deras handlingar och tankegångar. Att den dessutom är obehagligt bra filmad och stor för bra skådespelarinsatser gör inte saken sämre. Helt klart en film som bör ses.

Betyg: 4/5

Trailer