I Heart Huckabees

"Wake up, pretty girl! The joke is on you!"

I Heart Huckabees
År: 2004
Regi: David O. Russell
Skådespelare: Jason Schwartzman, Jude Law, Mark Wahlberg, Dustin Hoffman, Lily Tomlin, Naomi Watts, Isabelle Huppert
IMDB-sida

Det är jobbigt att se en film som man inte förstår. Ännu jobbigare blir det när man efteråt inser vad den egentligen försökte förmedla inte alls var det man försökte klura ut. Jobbigast är det när man efter denna insikt ändå kommer fram till att det inte var en särskilt bra film, för då känns det som om all tankeverksamhet man lagt ned på den var helt i onödan. I Heart Huckabees är en sådan film.

Huvudpersonen i dramat är Albert Markovski (Jason Schwartzman), en passionerad naturkämpe och poet som försöker rädda den lokala vildmarken från att tas över av pengahungriga storföretag. Efter att av en slump ha träffat på samma person vid ett antal olika tillfällen blir Albert nyfiken på om det finns någon dold mening bakom detta och uppsöker därför ett par existentiella detektiver (vad nu det är för något), spelade av Lily Tomlin och den alltid utmärkte Dustin Hoffman. Dessa två börjar därefter förfölja Albert i avsikt att kartlägga hans liv och leverne, och det är starten på en rad märkliga händelser som kommer att involvera Albert, miljömedvetne brandmannen Tommy (Mark Wahlberg), bedräglige talesmannen Brad (Jude Law) och dennes fagra flickvän Dawn (Naomi Watts).

Problemet med filmen, som jag syftade på i inledningen, är att den bjuder på väldigt mycket filosofiskt babbel om existentialism, om hur allting i universum är sammankopplat och om hur allting är skapat av lidande och smärta. Pratat bara läggs i trave på trave och själv tröttnade jag fort på det när jag inte fick grepp om det. Det var först en stund efter att jag sett filmen som jag kom fram till att den troligtvis ämnade att fungera som en pik mot just sådant pladder. Detta framgår tydligare från trailern här nedan (som jag inte såg innan filmen) än det gjorde från filmen själv. Därmed förändras filmens huvudsakliga problem karaktär: istället för att vara för svår lider den av att misslyckas med att förmedla sitt budskap.

Det är egentligen synd, för det är inte en helt värdelös film. Ett par scener är rätt så roliga, och vissa skådespelarinsatser är riktigt bra. Dustin Hoffman är som sagt ständigt duktig, och I Heart Huckabees är inget undantag. En annan som imponerar ordentligt är Mark Wahlberg, vars rollfigur får en klarsynthet som resten av filmens karaktärsgalleri saknar. Det är mest tragist att dessa dugliga aktörer inte har en bättre film att husera i.

Sista ordet: I Heart Huckabees är en film som faller på eget grepp. Den försöker för hårt med vad den vill göra, överanstränger sig och faller långt ifrån mållinjen. Som sagt var är det inte en usel film, men den är långt sämre än vad den försöker vara.

Trailer