Ghostbusters

"Why worry? Each one of us is carrying an unlicensed nuclear accelerator on his back."

Ghostbusters - Spökligan
År: 1984
Regi: Ivan Reitman
Skådespelare: Bill Murray, Dan Aykroyd, Harold Ramis, Ernie Hudson, Sigourney Weaver, Rick Moranis, Annie Potts
IMDB-sida

Vissa filmer tittade man fasligt mycket på när man var liten. Ghostbusters (den svenska undertitlen "Spökligan" glömmer man helst) snurrade måhända inte fullt så mycket i videon som Polisskolan-filmerna för min del, men det var likväl en film som sågs en hel del. Problemet med sådana barndomsfavoriter är att dom ofta inte håller på senare år när man ska se om dom. Det är just därför jag inte har sett Polisskolan på en herrans massa år; de trevliga minnen jag har känner jag inget behov av att förstöra. Ghostbusters är glödjande nog ett undantag, då den är minst lika bra som jag kommer ihåg att den var. Frågan är om den egentligen inte är ännu bättre nu.

Ghostbusters är något av en klassiker i sin genre. Det faktum att det är den komedi som spelade in mest pengar av alla på 80-talet talar för sig själv. Handlingen kretsar kring de tre forskarna Peter Venkman (Bill Murray), Ray Stantz (Dan Aykroyd) och Egon Spengler (Harold Ramis). De har specialiserat sig på parapsykologi och mystiska fenomen, så när New York drabbas av en mängd spöken som ställer till oreda och skrämmer slag på befolkningen startar de tre en firma för att fånga in de ockulta busarna.

Handlingen är väldigt simpel och fungerade för att fånga ens intresse när man var barn, men det som får filmen att fungera än idag är de lysande insatserna från filmens skådespelare. Bill Murray är givetvis den mest minnesvärda som den sarkastiske Venkman, ständigt utrustad med en dräpande verbal kontring mot allt och alla ("Back off, man. I'm a scientist."). Den entusiastiske och drivande Ray Stantz hanteras väldigt kompetent av Dan Aykroyd och är klistret som håller gruppen tillsammans. Sedan får man inte glömma Harold Ramis (som senare kom att skriva manus till och regissera den suveräna Måndag hela veckan, även den med Bill Murray på rollistan). Som den nördige och analyserande Egon Spengler levererar han varje replik med totalt vetenskapligt allvar, och det är svårt att inte le åt hans stoiska konstateranden som "I'm terrified beyond the capacity for rational thought". Briljant.

Birollerna är inget att fnysa åt de heller. Sigourney Weaver spelar Ghostbusters första kund Dana och fungerar fint som motpol åt Bill Murray i de scener de två delar. Numera pensionerade Rick Moranis (känd från Det våras för rymden och Älskling, jag krympte barnen) är klockren som Danas töntiga granne. Även Annie Potts som sekreteraren Janine gör vad hon ska. Slutligen har vi Ernie Hudson i rollen som den fjärde spökjägaren Winston Zeddmore, en roll som från början var tilltänkt Eddie Murphy. Hudson är bra, men rollen känns minst sagt överflödig. Han är ämnad att vara den mer jordnära killen som ska väga upp de tre vetenskapsmännens knaserier, men han tillför inte direkt något till filmen och framstår mest som ett PK-inslag, tyvärr.

SIsta ordet: Ghostbusters är en film som håller än idag. Visst, somliga specialeffekter ser inte så imponerande ut med dagens mått mätta, men det bjuds på bra och tidlös humor från huvudrollsinnehavarna och en simpel med underhållande story. Svag femma.

Betyg: 5/5

Trailer