Santa's Slay

"Christmas is over when I say it's over!"

Santa's Slay
År: 2005
Regi: David Steiman
Skådespelare: Bill Goldberg, Douglas Smith, Emilie de Ravin, Robert Culp, Saul Rubinek, Dave Thomas
IMDB-sida

"Man lär sig någonting nytt varje dag", sägs det. Huruvida det stämmer eller inte kan diskuteras, men idag har jag definitivt lärt mig någonting tack vare filmen Santa's Slay. Visste ni till exempel att jultomten inte bara existerar, utan dessutom är djävulens son? Visst, man tänker på honom som en snäll, glad och tjock gammal gubbe, men enda anledningen till att han har betett sig så är för att han förlorade ett vad mot en ängel för ett årtusende sedan i samband med en modifierad curlingmatch (?). Egentligen är tomten en riktigt elak typ som helst sysslar med mord och andra hemskheter, vilket invånarna i byn Helvetet (ingen koppling till det riktiga helvetet, hedersord) får erfara.

Handlingen i denna film kretsar kring Nicolas Yuleson (Douglas Smith), en vanlig tonåring som jobbar hos en judisk smörgåsmakare tillsammans med Mary (Emilie de Ravin), en tjej med viss fascination av skjutvapen. Vad hans föräldrar är för några typer förtäljer filmen inte, men hans farfar (spelad av Robert Culp) är i alla fall en gubbe som håller på med skumma uppfinningar mest hela tiden. De tre hamnar snart i vägen för den onde tomtens mördarturné och inser att de måste försöka sätta stopp för honom, eller åtminstone överleva.

En sak är säker: det här är ingen film som man ska se för handlingens skull. Den tar inge överdrivet oväntade vändningar och fungerar mest som en ursäkt för att visa upp lite våldsamheter på temat julen. Smart nog har man valt att inte göra det här till en allvarligt menad rulle utan satsar istället på komedi. Det drivs en del med skräckisar och andra filmer (bland annat en scen där Nicolas och Mary i en bil försöker undkomma tomten, med tydliga hänvisningar åt Terminator 2), och klichéerna är högst medvetet utvalda. Tyvärr är det ofta inte tillräckligt smart utfört för att räcka till mer än en ryckning i mungipan, men visst finns det ett par scener som är riktigt humoristiska.

Mest underhållande är filmen annars i de mer våldsamma partierna. Jultomten spelas av Bill Goldberg, ett okänt namn för de flesta i vårt land, men fans av amerikansk proffsbrottning känner igen honom från hans storhetstid i slutet av 90-talet/början av 2000-talet då han var en av de mest populära inom sitt yrke. Med sitt bistra anlete och imponerande fysik passar han synnerligen bra i sin roll här, men han bjuder inte direkt på något stort skådespeleri. Däremot står han för mycket av filmens behållning när han avlivar folk med ljusstakar, kalkonben och julgransstjärnor. Det är inte överdrivet blodigt, men det är energiskt gjort och hela tiden med en viss glimt i ögat.

De andra primära rollinnehavarna har väl inte heller gjort särskilt mycket väsen av sig på vita duken, även om Emilie de Ravin hade en roll i den annorlunda (men tråkiga) high school-deckaren Brick. Hon är också den enda som lyckas briljera en aning i Santa's Slay, men det är inte ofta. Smith och Culp gör inte mycket väsen av sig direkt, och den förstnämnde blir till och med lite enerverande ibland. Lustigt nog innehåller filmens öppningsscen en del rätt så välkända skådisar som James Caan, Fran Drescher och Chris Kattan, men de dyker inte upp igen under filmens gång.

Filmens skapare ska också ha beröm för att veta när en film är tillräckligt lång. Med ett simpelt upplägg och hafsig story som den här skulle man lätt tröttna om den hade hållt på för länge, men med sina 74 minuter är den av alldeles lagom längd.

Sista ordet: Santa's Slay är en film som är mer underhållande än bra. Sett till handling, skådespeleri och filmning är den på sin höjd medelmåttig, men med sitt höga tempo och charm blir den sällan tråkig utan lyckas underhålla för stunden. Mer hade jag inte förväntat mig, så den får helt klart klassas som godkänd.

Betyg: 3/5

Trailer