
"I hope that when the world comes to an end, I can breathe a sigh of relief, because there will be so much to look forward to."
År: 2001
Regi: Richard Kelly
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Jena Malone, Holmes Osborne, Mary McDonnell, Maggie Gyllenhaal, Daveigh Chase, Drew Barrymore, Patrick Swayze, Beth Grant
IMDB-sida
I samhället Middlesex bor ynglingen Donnie Darko (Jake Gyllenhaal) tillsammans med far, mor och två systrar. I många avseenden är Donnie som vilken tonåring som helst. Han går i skolan, umgås med vänner och grälar med sina syskon. Donnie är dock lite annorlunda. Han lider av mindre psykiska besvär och besöker regelbundet en hjärnskrynklare och knaprar piller. Med tiden blir saker och ting mer och mer underliga för Donnie. Bland annat får han veta av en otäck förvuxen kanin vid namn Frank att världen kommer gå under om en månad. Kan det vara sant, och vad kan Donnie i så fall göra för att föhindra det? Eller är det bara hans psyke som spelar ett spratt med honom?
Frågorna är många i Donnie Darko, och svaren är inte alltid uppenbara. Detta särskiljer filmen en aning från merparten av Hollywoods thrillers som ofta envisas med att presentera svaren på sina gåtor prydligt ihoppackade och inslagna med presentpapper. Donnie Darko förklarar inte rakt ut hur sina mysterier hänger ihop utan ger istället tittaren en massa pusselbitar som man själv får foga samman. Därmed inte sagt att filmen blir hopplöst flummig som till exempel Mulholland Drive och liknande verk. Donnie Darkos handling är i stora drag lätt att följa och man behöver inte vara något analytiskt geni för att förstå vad som försigår. Det bör dock poängteras att jag endast har sett Director's Cut-versionen, vilken från vad jag har hört är något mer förklarande än originalet.
Även när filmen inte är försjunken i sina gåtor presenterar den en underhållande story. Det är kul att följa Donnies interagerande med klasskamrater, lärare och familj, mycket tack vare den välskrivna dialogen som pendlar mellan djupsinnigt och komiskt på ett effektivt sätt. Samtidigt har filmen ständigt en något tryckande stämning över sig. Man slutar aldrig undra hur det ska gå för Donnie och vad som ska hända härnäst. Filmen är bra regisserad och har ett mycket fint soundtrack som bidrar till atmosfären.
I övrigt är det bland skådespelarna vi hittar mycket av vad som gör filmen så bra som den är. Jake Gyllenhaal bidrar med en smått kuslig utstrålning, och även om han har utvecklats en del som skådespelare på senare år gör han likväl en minnesvärd roll här. Riktigt bra är även rutinerade Drew Barrymore i rollen som ambitiös lärarinna och Patrick Swayze som motivationstalaren Jim Cunningham. Den enda bland skådespelarna som känns lite tveksam ibland är Beth Grant. Hon spelar en präktig moralkärring på ett sätt som känns en aning överdrivet för filmen i övrigt. Det går dock inte att förneka att hon likväl är rätt så rolig, så det är egentligen ingen större deffekt.
Sista ordet: Donnie Darko är en film som är grymt bra på så gott som samtliga punkter. Underhållande och klurig om vartannat, fint filmad och väldigt bra skådespeleri. Egentligen finns det inte mycket att klaga på alls, och filmen är en given femma.
Betyg: 5/5
Trailer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar