Ghost World

"I can't relate to 99% of humanity."

Ghost World
År: 2001
Regi: Terry Zwigoff
Skådespelare: Thora Birch, Steve Buscemi, Scarlett Johansson, Brad Renfro, Illeana Douglas, Bob Balaban
IMDB-sida

Ghost World är baserad på en tecknad serie. Inget ovanligt med det i sig, men det som skiljer den från mängden är att innehåller varken superhjältar eller blod, och inte heller är den riktad åt barn. Om jag skulle jämför den med andra filmer skulle jag nog säga att den är lite Juno med vissa milda drag av Napoleon Dynamite. Förutom då att Ghost World dök upp långt innan de två filmerna, så man borde säga att det är dom som har lånat lite av Ghost World. Det bör nämnas att jag inte har läst serien den är baserad på, men det är mer eller mindre vedertagen praxis för mig när det gäller filmer baserade på serier.

Ghost World handlar om bästa vännerna Enid (Thora Birch) och Becky (Scarlett Johansson) som i filmens öppningsskede tar studenten från high school. De är två cyniska och sarkastiska tjejer som nu har hela livet framför sig och inte riktigt vet vad de ska göra med det. Becky gör ett ordentligt försök att ta tag i det hela och skaffar sig ett jobb, men Enid driver mest runt och börjar spendera tid med tönten Seymour (Steve Buscemi), en minst sagt mjäkig typ som har samlarmani på bluesskivor. Enid bestämmer sig för att se till att Seymour skaffar sig en flickvän. Detta är givetvis inte det lättaste, men det intressanta ligger nästan mer i varför hon gör det hon gör än vad hon gör.

Det här är en film som bjuder in till funderingar. Det framstår tidigt att Enid, trots all sin cynism, inte vill växa upp. Hon gillar det bekymmerslösa livet som tonåring och vill hänga kvar vid sitt förflutna och motsätta sig alla förändringar som ett intåg i vuxenvärlden skulle innebära. Detta dras tydligt i parallell med Seymour, vars intresse i LP-skivor och annan gammal kuriosa också representerar en önskan att hålla fast vid det som en gång har varit. Trots att de till ytan skiljer sig åt (Enid med färgglada kläder och som inte drar sig för att säga vad hon tycker, och den tystlåtna och blyga Seymour med sina tråkiga bruna paltor) är de alltså ändå rätt så lika varandra. Titeln hänsyftar måhända på just detta: de vill leva i det förgångna, typ som spöken, utan att befatta sig med människorna i sin omgivning.

Nu ska man inte få för sig att det här är en enbart djup och intellektuell film. Det är trots allt en komedi det handlar om, och det bjuds på en hel del skön humor. Mycket baseras på de rejält skumma människorna Enid och Becky stöter på och deras reaktioner åt dom. Det är inte lika särpräglad dialog som i till exempel Juno, men den har ändå en egen touch som det är lätt att tycka om. I överlag är det ett väldigt välskrivet manus som råder i Ghost World.

Skådespeleriet finns det inte mycket att klaga på. Okej för att Scarlett Johansson har gjort starkare roller, men hon är långt ifrån dålig. Hon framstår bara som en aning platt jämte Thora Birch och Steve Buscemi. Birch har jag alltid gillat ända sedan jag först såg henne i American Beauty, och hon klarar av att axla filmens huvudroll med bravur. Helt klart en av mina favoritskådespelerskor, och det är synd att hon inte gör så mycket film numera. Steve Buscemi är även han ständigt lysande i allt han gör, och den här rollen är som klippt och skuren för honom. Birollerna ska inte heller förbises. De är genomgående underhållande, med Illeana Douglas som den pretentiösa konstlärarinnan och Bob Balaban som Enids pappa i spetsen.

Sista ordet: En suveränt bra film. Tankeväckande och underhållande, med välutvecklad handling och skådespeleri på toppnivå. Om man gillade Juno bör man verkligen se denna, då de två har mycket gemensamt i sin indie-framtoning. Troligtvis en av mina tio favoritfilmer någonsin.

Betyg: 5/5

Trailer