Collateral

Collateral
År: 2004
Regi: Michael Mann
Skådespelare: Jamie Foxx, Tom Cruise, Jada Pinkett Smith, Mark Ruffalo, Peter Berg

Usch, vad irriterande. Här sitter jag och funderar över en bra inledning på den här recensionen, och får en idé. Kanska jag skulle diskutera hur märkligt det är att Jamie Foxx nominerades för bästa manliga biroll på Oscarsgalan för sin insats i Collateral, när han åtminstone i mina ögon tycktes ha huvudrollen? En snabb titt på resultaten från 2005 års prisutdelning upplyser mig dock om att han också faktiskt var nominerad för bästa manliga huvudroll (ett pris han dessutom vann), men då för filmen Ray, och där är det inte mycket snack om huruvida han har huvudrollen eller ej. Så där rann den idéen ut i sanden. Nåja, efter denna Adaptation-inspirerade öppning är det måhända helt enkelt bäst att dyka rätt in i handlingen istället.

Jamie Foxx spelar Max, en taxichauffär i Los Angeles med ambitioner om att starta ett eget företag i framtiden. En natt får han dock en speciell passagerare i Vincent (Tom Cruise), en man som verkar angelägen om att hyra hans tjänster hela natten igenom. Det visar sig snart att Vincent är en yrkesmördare, och Max inser förskräckt att han inte har mycket val än att göra som han säger.

Mycket av filmen bygger på samspelet mellan Max och Vincent, den oskyldiga chauffören som dras in i händelseförloppet mot sin vilja och den pragmatiska och smått filosofiska mördaren som visar drag av ett gott hjärta bakom sin yrkesfasad. Tom Cruise gör en stark insats, men det är ingen slump att det var Jamie Foxx som uppmärksammades av Oscarsutdelarna. I rollen som Max lyckas han utmärkt med att leverera en väldigt sympatisk rollfigur som man gillar och bryr sig om från första stund. När han hamnar i trubbel känner man medlidande, samtidigt som man riktigt kan förnimma hur han försöker komma fram till bästa tänkbara lösning på de problematiska situationer han ställs inför. Det är också en karaktär som tvingas utvecklas under filmens gång då Vincent börjar skälla på honom om hur han förslösar sitt liv och aldrig tar tag i saker och ting, något som verkligen lyfter filmen. Det är slagfullt och tydligt utan att kännas banalt, vilket verkligen uppskattas.

Birollsinnehavarna finns det inte mycket att säga om. Jada Pinkett Smith fungerar finfint som Max första kund för kvällen då hon i princip får agera bollplank åt Foxx då han först ska introducera sin karaktär för tittarna, men hon ges inte riktigt tillräckligt utrymme att göra något större av rollen. Mark Ruffalo och Peter Berg är stabila som snutarna som försöker sätta stopp för morden som begås, men även där är det ett fall av begränsade möjligheter. Filmen tillhör helt enkelt Foxx och Cruise, så andra karaktärer får bli lite lidande.

Handlingen är välskriven med ett flertal finurliga framåtsyftningar. Det är inte nödvändigtvis alltid sådant man lägger märke till under filmens gång, men när jag spanade in trailern nedan efter att ha sett filmen fick jag ett par aha-upplevelser. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst, vilket leder till ett annat av filmens starka kort. Filmen är helt enkelt väldigt spännande, framförallt mot slutet. Upplösningen är en riktigt nagelbitare, utsökt regisserad och tillfredsställande. Man är så van vid att de goda ska segra i slutet på sådana här Hollywood-produktioner, så när en film ändå lyckas få en att undra hur det ska gå bör det berömmas. Så är definitivt fallet med Collateral.

Sista ordet: Riktigt bra thriller. Vissa filosofiska diskussioner i taxin känns kanske lite övertydliga, och tempot är lite lågt i mittpartiet, men bortsett från det är det här en grymt spännande och välgjord film. Extra plus för Jamie Foxx utmärkta skådespel.

Betyg: 4/5

Trailer

RoboCop goes flum?

Somliga av er kanske redan är medvetna om att en ny film om RoboCop är planerad. Nu har även en regissör spikats för projektet, och det är ingen mindre än Darren Aronofsky. Ett något märkligt val i mina ögon då Aronofsky tidigare projekt har varit mer ambitiöst (eller kanske pretentiöst?) konstnärliga filmer som Requiem for a Dream, Pi och The Fountain. Man får väl se vad det kan bli av detta. Själv är jag kluven, då hans andra filmer har varierat kraftigt på betygsskalan. Det hela känns onekligen en aning malplacerat.

Filmen, som eventuellt ska vara antingen en reboot a la Batman Begins eller en remake av den första rullen i serien, planeras att släppas någon gång under 2010. Först ser vi dock spänt fram emot Aronofskys nyaste film The Wrestler, som är menad att dyka upp mot årets slut. En rulle med Mickey Rourke som proffsbrottare känns på pappret som en given 5-poängare.

5 bästa med Bruce Willis

Bruce Willis är en skådespelare som ofta sorteras in i facket "actionhjältar från 80 och 90-talet som inte egentligen kan agera". Visserligen går det att förstå detta, då han i många filmer inte tvingas göra mer än att visa upp sig med sitt stenansikte och se hård ut. Det bör dock poängteras att i de filmer där han faktiskt får göra mer mångbottnade roller klarar han av det med bravur. Något av en underskattad skådis, helt enkelt.

Här följer mina 5 favoritfilmer där Willis har en framträdande roll.

5. Sjätte sinnet
Kandidat till titeln "mest omtalade plot-twist", och visst är den detaljen minnesvärd. Vad man ofta glömmer bort är att det faktiskt är en riktigt bra film i övrigt också som gav regissören M Night Shyamalan sitt genombrott. Handlingen är helt klart filmens starkaste kort, men Bruce Willis gör även en stabil insats på skådespelarfronten.

4. Die Hard
Startskottet på Willis karriär och något av en klassiker i actiongenren. I rollen som John McClane introducerade Willis en ny och mer sårbar och mänsklig typ av actionhjälte än Schwarzenegger och Stallones oövervinnerliga muskelberg. Filmen får dessutom pluspoäng för Alan Rickmans insats som Hans Gruber, en av mina personliga favoritskurkar på film.

3. De 12 apornas armé
Ett utmärkt exempel på Willis förmåga att agera. Ruggigt intressant historia med medvetet regisserad tvetydighet. Är Willis verkligen från framtiden, eller är han bara sinnessjuk? Starkt jobb av alla inblandade. Jag borde se om den någon gång snart, för det känns som en film som bara växer mer och mer för varje gång man ser den.

2. Lucky Number Slevin
En film som riktigt osar av coolhet. Klurig handling med många oväntade vändningar och full av underhållande dialog. Willis har måhända inte huvudrollen, men hans mycket framträdande biroll är väl utförd.

1. Sin City
Ett stilistiskt mästerverk med sjukligt imponerande rollista, hård attityd och grymma repliker. En film som bara måste upplevas.

Bubblare: Det femte elementet
Inte ens i närheten: Color of Night, Last Man Standing

Glöm inte lämna en kommentar om vad ni tycker är Bruce Willis bästa och sämsta filmer. Kommentarer är typ bland det roligaste som finns för bloggare.